På mitt jobb...

Ja, vad ska man säga...jag står vid en lina dagen igenom och sätter ihop komponenter till en automatisk bromshävarm. Jag fullkomligt stinker olja och är kletig om mina kläder av smörjfett. Jag meckar med maskiner på linan som vägrar fungera som de ska och om de inte fungerar finns det alltid någon fiffig hemmagjord lösning på problemet. Varför inte vifta med ett kvastskaft framför en sensor när ett svängbord inte fungerar, så säg? Samma saker att trycka på vid stopp i maskinen: stoppa, rigga, indexering ner, kvittera, spärra - grön lampa, sätt igång automatik och fortsätt att köra! Jepp, där har ni den vanligaste kombinationen av knapptryckning vid röd lampa, alltså stopp i maskinen.
Jag jobbar med ett gäng av blandad sort. En som varit där sedan nittonhundrafrösihjäl = lika länge som jag ungefär, en man från forna jogoslavien som låter skitförbannad när han pratar FAST att han skämtar och skojar...underlig kombination..., en kille som är upplänning och är rätt lugn, en lite smårund ickesvensk kille som verkar rätt ny, en kille som inte tar jobbet så blodigt utan gör sitt jobb men utan intresse och sist en storögd, lång, slank och yvhårig blondin som vickar på rumpan så att det nästan blir sjögång på verkstan! (Karin! Detta MÅSTE bara vara "Lolita"???) Hon måste vara typ polska eller från öst i allafall. Hon pratar exakt som Ulla-Bella, ni vet, jaaaaa, min sekreterare! Jaaaaa, du ha bbaaauuuuus nu, håår du, du har bbaaaaauuuus. Åjjjsan, glemde du att bussa, jaaaaa, det är sånt som kan heeeenda! *ler* Hon limmar som fan på killen utan intresse för jobbet...tycker jag iaf, hon är jämt kring honom och smajlar upp sig. Dom står efter varandra på linan och det är ju såklart extra mysigt! ;o)
Han från nittonhundrafrösihjäl är den mest självgode man kan tänka sig...öhhh, så drygt! Är såklart världsmästare i allt...från jobbet till cykla Vätternrundan till campa med husvagn till ro till att fostra barn till att reta upp folk till det ena och till det andra. Bank, bank slår sig på bröstet och klappar sig på axeln - ojojoj vad jag är bra säger han säker morgon, middag och kväll till sig själv! Han bor i samma by som mej, jag har inte stött på honom så många gånger...tack o lov...en riktig drygis! Spelar boule med pensionärerna i byn...fyller 40 nästa år...en kris eller??
Ja ja, jag tycker att det ska bli SKÖÖÖNT att komma tillbaka till skolan igen och fortsätta utvecklas och lära mej mer! Tiden har sannerligen stått still i gruvan...blickstill...*ryser*!

SeeYa!
Davs!

Kommentarer
Postat av: Karin

Låter som du prickat in Lolita....inte speciellt svårt. Och hennes extrema vickande på rumpan...hallå. Och jag vet vem du menar som cyklar och campar och alltid är sådan expert.....Åketråk.
Jag fattar att det sporrar dig till att ta dig vidare.....håller tummarna.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback