LillyMarlén

Midvinterns köld är svår.
Tio små nissar i djup snö går
Rävsax gömd under skynke vitt
knipsar nisse av på mitt.
Livsanden snabbt från honom tryter,
snart i eget blod han flyter.

Nio små nissar i midnattstimma
traskar fram i månljusstrimma.
Ugglan hoar från sitt näste.
Istapp faller tyst från fäste.
Nisse spetsas utav tappen,
ligger död på ute trappen.

Utanför dörren står gröten och ångar.
Åtta nissars intresse den fångar.
Under stigande hunger fatet de nalkar,
en stackars tomte på kanten halkar.
Han sliter, han kämpar, han svettar sig blöt,
men sjunker likväl i kvicksandslik gröt.

Många springor stugan har,
där sju små nissar in sig tar.
Katten som bak dörren ruva,
slukar nisse med hull och luva.
Resterna av tomtehand
slickar Misse av från tand.

Sex små nissar mot julbordet ila,
snabbt de uppför bordet kila.
När sista tomten över kanten hasar
han greppet tappar och nedåt rasar,
Faller nedåt likt ett lod.
Mattan färgas röd av tomteblod.

Tomtar fem i väldig iver,
springer runt ty hungern river.
Nisse snubblar på sitt skägg,
faller rätt på knivens egg.
Lilla nisse stackars saten,
rinner ut i sillsalaten.

Fyra nissar har festat på sill
och nu törsten släcka vill.
Mot glöggen de ilar i samlad tropp
och tar sig drycken i varsin kopp.
Ner faller nisse i glögghett hav.
Likt en skållad mandel hans skinn faller av.

Tre små tomtar i granen svingar
mellan ljus och änglavingar.
Nisse sig för nära vågar,
snart han står i ljusan låga,
doftar snart likt vidbränd stek.
Ångrar snart sin ystra lek.

Två små tomtar omkring sig tittar
då en smällkaramell de hittar.
Nisse ner på den han hoppar,
ledsamt blir det som honom stoppar.
I tak, på golv, på gardin med frans
finns nu nisses hjärnsubstans.

Husbonn stiger upp i natten
för att kasta lite vatten.
Under husbondes tunga toffla
nisse blir till krämig våffla.
Snön ligger vit lite här och var,
inte en enda tomte finns det kvar.