Besviken...
Är irriterad på min son d.ä.
Undrar om jag fostrat fram en likgiltig, lat, ansvarslös och snobbig ung man?
Dagens irritationsmoment är som lyder:
*Mina datahögtalare var borta...kollar D:s rum, jo dom är kopplade till hans dator. Irriterad...flyttar över dom till ursprungsdatorn = min. Inte ett skit hörs ur dom! Dom är alltså kvadd, sprängda antar jag. Skitkul...eller hur..?
*Han har varit hemma under dagen. På rummet hittades nu ikväll ett par splonkens nya högtalare till datorn + en ny mobil...på abonnemang! Han har för f*n inte ens ett fast jobb!! Får man ta abonnemang då??
*Han har inte fått ngt besked från Caféet där han varit o provjobbat och ÄNDÅ sprätter han loss stålar på en massa skit! Förra veckan: ett par Acnejeans för 1400:-!!! Jo, tjena!
*Får han inte jobbet, ja då kommer det in några tusen från oktober månads arbete på kommunen...sen är det stopp...Vi påtalar, försöker peppa till att söka jobb, lägger fram annonser på jobb osv. Men utan gehör. Varför? Är det jag som gjort fel? Var fan finns ansvarskänslan?
Är förbannad, ledsen, irriterad...
du ...är inte ensam..min son gör på samma sätt...suck..inget jobb...handlar....mor betalar maten o kläderna...jag är oxå trött på det..ska man skita i det...de måste ju stå på egna ben ngngång är det inte så...sen har vi den lilla sonen..fick spel på honom igår..så jävlig o otacksam...var nära att lappa till honom..vilken attityd..är det vi eller samhället som skapat dessa individet?..Har man inga egna barn är detta otroligt svårt att förstå tror jag...vad tror du?
Jag förstår precis hur du känner. Vad jag vet är du en bra förebild och jobbar och står i för att få det att gå runt. Det är nog det bästa man kan vara... låt honom smaka på fattigheten om han inte fixar nåt jobb. Tyvärr, tror jag att man får ta mobilabonnemang bara man är över 18 och inte har nån prick i skuldregistret. Men du kan ju alltid ta hans "nya" högtalare tills han lagat dina. Kram!
Jag tycker att du ska låta honom gå på sina egna nitar. Stryp de tillgångar du kan, men låt honom känna på hur det känns att vara helt pank! Det svider! Tro mig!
Kram, Annika